Hem
Fartygskatastrof Vernersborg PDF Skriv ut E-postadress
Skrivet av Administrator   
2017-09-21 08:37

19 personer dog i den fruktansvärda fartygskatastrofen av torpederingen av ångaren Vernersborg i Blekinge skärgård 1944.

Hanöbukten, 20 distansminuter(ca: 37 Km) sydväst om Utklippan den 29 december, 1944. klockan: 19.55

Torpederingen av Sveabolagets ångare Venersborg blev en fruktansvärd fartygskatastrof i Blekinge skärgård där endast matrosen Bertil Knutsson från Djupekås var den ende ur besättningen på 20 man som överlevde .


Ubåtschefen I.P Popov och hans ryska ubåt K-56 låg på lurpass i Hanöbukten och letade efter fientliga villebråd att sänka. På resa från Sundsvall till Danmark via Trelleborg med last av pappersmassa stävade Sveabolagets ångare S/S Venersborg sakta fram genom Hanöbukten som låg frostbiten med snöblåst. Klockan 19:55 inleddes mardrömmen. En torped avfyrades mot Venersborg som träffades. En kraftig explosion uppstod vid styrbordsidans mitt för fjärde lastluckan.

Explosionen var s√• kraftig att d√§ckslasten p√• akterd√§ck slungades √∂ver bord √§nda till 300 meter fr√•n fartyget , Den elektriska belysningen slogs ut och fartyget b√∂rjade genast att sjunka. Kaptenen Karl Mauritz Karlsson beordrade de 19 personerna i bes√§ttningen i livb√•tarna. Till skillnad fr√•n de tidigare resorna med malm i lasten ‚Äď d√• fartygen som torpederades sj√∂nk inom ett par minuter ‚Äď s√• utgjorde pappersmassan en d√§mpande effekt p√• explosionen och gav bes√§ttningen tillr√§ckligt med tid att r√§dda sig. Som genom ett under hade alla ombord klarat sig.

Förödelsen ombord hindrade dock flera av besättningen att kunna ta sig till sina hytter för att hämta kläder. Endast matrosen Bertil Knutsson som inte hunnit krypa till kojs hade lite kläder på sig, och hann även i sista stund kasta på sig en rock. Trots den stränga kylan på minus 20 grader, och hård vind med snöblåst på 15 sekundmeter lyckades de sjösätta de båda livbåtarna.

Vid sjösättningen
kapsejsade babords livbåt i den häftiga sjögången, varvid fyra personer hamnade i vattnet. 
Sexton personer gick i styrbordsbåten. en person
lyckades ta sig upp på den lossgjorda livräddningsflotten och tre man rädda-
de sig upp på den kantrade babords livbåtens köl. Det gällde bland annat fartygets kocka Ida Pettersson som tvingades äntra livbåten iförd endast en tunn klänning och en kofta. De flesta hade måst gå direkt ifrån sängarna till livbåtarna.

Venersborg hade nu kraftig styrbords slagsida och sjönk snabbt. På mindre än 10 minuter försvann fartyget i djupet. Och lämnade en stor oljefläck efter sig.

Venersborg hade en liten motorbåt med sig. Den hade använts för korta
turer in till land när Venersborg låg ute på redden. Motorbåten hade följt med
fartyget i djupet, men flutit upp intill den överfyllda livbåten. Man lyckades
ro över till den delvis vattenfyllda motorbåten och sju man gick över till
denna. Man hoppades att få igång motorn och kunna ta livbåten på släp. Men
motorn ville inte starta. Man gjorde i stället tvärt om.

Tack vare att
livbåten, förutom åror, var utrustad med segel, kunde motorbåten tas på
sl√§p. Bl√∂ta och nedkylda i den kalla vinternatten styrde de mot land. Ungef√§r tv√• timmar efter f√∂rlisningen siktades fr√•n livb√•ten ett fartyg med t√§nda lanternor. Man t√§nde nu flera bloss fr√•n livb√•ten f√∂r att synas. Men det fr√§mmande fartyget √∂kade farten och var snart f√∂rsvunnet. Fartyget var S/S Mimer som tillh√∂rde samma rederi som Venersborg. Vakthavande styrman hade tolkat signalerna fr√•n de n√∂dst√§llda som varningar fr√•n fiskare som ville skydda sina garn f√∂r p√•segling, Vilket skulle f√• katastrofala konsekvenser f√∂r Venersborgs bes√§ttning. Matros Bertil Knutsson ber√§ttade: ‚ÄĚMellan klockan tolv och ett p√• natten siktades Han√∂ fyr. Vi fortsatte att segla i ungef√§r samma riktning samtidigt som vinden √∂kade mer och mer, och det kom regn och sn√∂. Vinden drog mera √∂ver p√• syd och sj√∂n blev gr√∂vre. P√• morgonen s√•g vi en annan fyr, som vi trodde var T√§rn√∂.. Samtliga skeppsbrutna var √§nnu vid liv, men snart skulle en efter en av dem f√• ge upp till f√∂ljd av den str√§nga kylan. Under natten tvingades man ocks√• p√• grund av sj√∂h√§vningen att kapa repet mellan livb√•tarna varp√• de gled ifr√•n varandra. I gryningen kunde man fr√•n motorlivb√•ten se den andra livb√•ten varvid konstaterades att kokan l√•g livl√∂s i f√∂ren med huvudet utanf√∂r relingen, och med h√•ret sl√§pande i det iskalla vattnet. N√•gon timme senare fick man fr√•n motorlivb√•ten bevittna hur den andra livb√•ten brutalt vr√§ktes √∂ver √§nda och slog runt i sj√∂g√•ngen, i den sv√•ra bl√•sten p√• ca 15 sekundmeter vilket definitivt utsl√§ckte allt liv som eventuellt fanns kvar ombord.

I motorlivbåten levde ännu fyra personer - matrosen Bertil Knutsson, övermaskinisten Gustaf Hultgren, styrmannen Karl Sundström och matrosen Peter Ljunggren. Dessa kunde till slut kravla sig upp på det lilla skäret Busören utanför Hasslö i Blekinge skärgård, ett litet kalt skär omgivet av en masa farliga undervattensklippor, där Knutsson lyckades rigga upp en nödsignal med hjälp av en åra och en röd och blå signalflagga. På skäret hade Bertil Knutsson hittat en gammal dörr, som troligen härrört från något vrak. Dörren hade han kilat fast mellan ett par stenar till skydd åt sina medtagna kamrater. Men den gamla dörren kunde inte skydda de nerkylda männen.

Tre av fyra avled under natten
Vid niotiden på kvällen den 30 december dog övermaskinist Hultgren. Påföljande morgon var även matros Ljunggren och styrman Sundström döda. På förmiddagens morgon den 31
december upptäcktes nödsignalen av fiskaren, Johan Johansson. som begivit sig ut i sin båt för att jaga när han kom i närheten av Busören när han såg nödsignalerna och styrde genast dit. Där han påträffade Bertil Knutsson och hans tre döda kamrater. Knutsson var oerhört utmattad och förmådde med yttersta nöd att resa sig. Endast 3 timmar tidigare hade den sista av hans kamrater dukat under. Knutsson fördes genast till Bollö och vidare till Karlskrona lasarett för vård. Hans köldskador var dock så omfattande att han aldrig skulle komma att återhämta sig helt efter händelsen.

Omedelbart sedan olyckan blev känd sändes all tillgänglig manskap ut för att spana efter de övriga besättningsmännen. Minsvepare och hjälpkryssare gick ut, och även flygplan med läkare ombord deltog i spaningen. På skäret där man påträffade Knutsson fann man 11 lik, flera av dem hade förvandlas till isklumpar, och många bar spår efter en hård dödskamp. Landsfiskalen och fjärdingsmannen satte genast i gång med identifiering av de döda, vilket i flera fall visade sig vara omöjligt, då kropparna blivigt illa åtgångna av köld och is. Samtliga var iförda endast minimalt med underkläder. Farvattnen kring Busören var utan tvekan bland de farligaste i hela Blekingska skärgården.

Flera svåra olyckor inträffade under den här tiden vedettbåten V 6, gick på grund och bröts sönder.1941 körde den finska ångaren Meripojka på grundet. Venersborg torpederades strax i närheten intill Sveriges starkaste örlogsbas, Karlskrona. Flera örlogsfartyg hade passerat området för Venersborgs förlisning den 29 och 30 december, men den dåliga sikten gjorde att man inte uppmärksammat tragedin.

√Ėverkonstapel Erik Pahlstedt vid Karlskrona polisen ber√§ttar i en intervju enligt Aftontidningen den 1 Jan 1945, att han huvudstupa fick ge sig i v√§g till hamnen d√§r en fiskekutter just kommit in med tre av de omkomna, det var tv√• manslik och ett kvinnolik som han fick ta hand om. Jag tyckte inte att de var s√• s√§rskilt illa skadade och man fick knappast den uppfattningen att de varit utsatta f√∂r en s√•dan katastrof s√§ger han i intervjun. Alla tre var naturligtvis uppsv√§llda efter att ha legat i vattnet, och den ena mannen var fruktansv√§rt nerblodad.

De tre omkomna låg insvepta i en presenning på kajen under 3 timmar innan militären kom med en lastbil till polisens förfogande. Det var nyårshelg och nästan omöjligt att få fram bilar till bårhuset, vid samma tid kom också ytterligare fyra lik in till mobiliseringskajen med en minsvepare ,och där ordnades transport direkt via militärens försorg.

Bertil Knutsson var den ende ur besättningen som överlevde. 19 personer dog i den fruktansvärda fartygskatastrofen. Han gick aldrig mer till sjöss ,och på kyrkogården i Mjällby utanför Sölvesborg syns idag en gravyr av s/s Venersborg på hans gravsten. …

Text:Michael Stenqvist

 

Fotnot/ På vårt museum, så finns på övervåningen ett Nakterhus från S/S Venersborg. En Nogersunds trålare från Listerlandet fick med sig det ur djupet, och donerade det till oss femtio år efter Venersborgs torpedering.

 

Källor:Tidningsklipp från 1945,

Aftontidningen måndag den 1/1 1945.

 

Krigsmalmens offer/Lennart Lundberg bok 1993, ISBN:9186748106

 

Länkar

√Ėstra Hamnsidan i Karlshamn

ostra_hamnen.jpg

Bärgad keps

Mästerlotsen Jarl Lindh lämnade över en liten trevlig gåva till oss på Blekinge Sjöfartsmuseum,en sjömans keps som tappades i havet från en person på en engelsk fregatt under ett flottbesök i Karlskrona under tidigt sjuttiotal.Lotsbåtens personal " bärgade" kepsen och fick behålla den som bärgarlön!! Där den togs tillvara av Jarl Lindh som vårdat den under alla år har nu skänkt den till vårt museum. Tack så mycket Jalle för en trevlig gåva.

Borre

borre.jpg

eXTReMe Tracker